när lusten kom tillbaka.

En längre tid har saknaden funnits. Saknaden efter att få uttrycka mig i ord. Längtan efter att få skriva. Det har gått snart två år, och jag sörjer att jag inte orkade. Att jag inte skrev ner Zebs alla framsteg, som jag gjorde med Clint. Det är ett fint minne att ha kvar. 

Livet är sig likt, men ändå så olikt. Clint fyller 3 om en månad, och knappt två veckor senare blir lillebror 2 år. Vad hände? Var försvann tiden? Vi har bott i Boliden i snart två år, dessutom. Känner mig fortfarande som en alien ibland, men folk är snälla - så det går bra. Överlag trivs jag väldigt bra.

Jag gick tillbaka till jobbet för ett drygt år sedan. Gick hem igen för 1,5 vecka sedan, och kan numera titulera mig student. På komvux, just nu och förhoppningsvis på högskolan efter sommaren. Läste Matematik 2b under vintern, parallellt med jobbet. Det var horribelt! Men det gick, och nu läser jag Matematik 3b, Engelska 7 och Företagsekonomi 2. Allt på distans/webb. Jätteskönt, sitter nere i mitt hobbyrum i källaren på dagarna, dricker kaffe och försöker få ordning på alla potenser, ekvationer och analyser av texter på engelska. Och ekonomin, såklart - men den känns än så länge inte alls särkilt betungande. 

Även Gandhi har blivit nästan 2 år äldre. 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med att skriva igen. Vad det riktigt kommer innebära. Tänker att jag får känna mig fram, se var jag kommer hamna. Om tiden verkligen finns, eller om det bara blir stressande. Vi får se, helt enkelt. Men betalar jag ändå för min domän, kan jag väl lika gärna använda den...?

__________________________________________ Viktoria