Helt plötsligt hade den första månaden gått. Jag lever fortfarande i en dimma, och har lite svårt att ta till mig alla förändringar. Minns knappt vad vi gjort den här månaden (mer än köpt ett hus) och är tacksam över att vi är två vuxna här hemma. På onsdag har vi tid hos rara tant Monica på BVC, då får jag uppdatera med hur stor lill'n blivit.
Mat
Zeb går i sin brors fotspår. Han gillar att äta - dock gillar han även att kräkas också. Något vi inte är vana vid! Men han äter BabySemp1, och blir hungrig ganska precis var tredje timme och drar då i sig omkring 150 ml. På kvällen/natten kan det gå lite längre mellan målen, men oftast är det 3-timmars intervaller som gäller! Minifom serveras till varje måltid, och hoppas på att få Laktulos utskrivet vid onsdagens besök på BVC. Magen är inte riktigt som den ska, med pruttar som sitter fast och poop som inte vill komma ut.
Att välja att inte amma var för mig ett enkelt beslut. Både för att jag själv inte är bekväm med tanken på amning (för min egen del - andra får amma hur mycket och var de vill!), men främst för att med två så små som vi har hemma, så är jag otroligt tacksam över att vi kan dela på ansvaret över maten och nätterna.
Sömn
Han är inte alls samma fantastiska sovare som sin bror. Det trodde jag inte heller, då vi har varit otroligt bortskämda med storebror och hans extrema sömnintresse som liten. Zeb är lite mer knösande och sover inte fullt lika hårt om nätterna. Men överlag håller han ungefär samma nattrytm som vi gör, inga superstora utsvävningar. Hade vår första "dåliga" natt natten till idag, då han inte alls var helt nöjd och knösade mest hela natten. Tror det är magen som bråkar. Så för att inte hålla hela familjen vaken så har en av oss sovit med Zeb på soffan (vi bytte av där på morgonkvisten), då han dessutom är snäppet mindre missnöjd när han får ligga på en. Men jag kallar den "dålig" då jag fattar att en knösade baby knappt kan kallas missnöjd - då så många har bäbisar som inte alls vill sova osv.
Utveckling
Zeb verkar vara en stark liten herre. Började lyfta på huvudet och träna nacken tidigt, bara efter någon vecka. Han är också rörlig överlag och ingen man släpper med blicken många sekunder! Han fokuserar mer och mer med blicken, även om hans blick ännu är lite grötig.
Mamman
En månad efter förlossningen slåss jag fortfarande mot babybluesen. Den slog mig som ett slag i magen redan första kvällen på BB. Det är bättre nu, men långt ifrån bra. Nu orkar jag vara bland folk utan att bli jättestressad och gråter inte riktigt varje gång jag stänger toalettdörren. Framsteg!
Kroppen är svag, sladdrig och överviktig - men känns ändå rätt bra. Ryggproblemen jag fick några veckor innan BF började släppa succesivt ungefär två veckor efter Zeb föddes och är nu näst intill helt borta. Får fortfarande ont i fogarna om jag rör mig för mycket, men det känns som en fis i rymden i jämförelse med hur mycket ryggen begränsade mig. När jag kunde gå min första lite längre promenad var det som ett hallelujah-moment!
Fiffin överlevde rätt bra, trots dess bristningar. Känner inte alls av att jag är ihoplappad, mer än att ärret kliar - och det går faktiskt inte klia just där utan att se pervers ut. Avslaget är i det närmaste borta, så nu väntar jag med spänning (not) på första mensen. Får se hur lång tid det tar den här gången - sist kom den drygt fem veckor efter förlossningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar