fredag, april 28, 2017

clint, 13 månader

Tretton månader och en dag gammal och varit storebror i närmare 3 veckor. Det blev 1 år och 12 dagar mellan grabbarna, Clint blev världens minsta storebror. Första kvällen såg han mig bära lillebror till skötbordet och stirrade på mig och såg argast ut i världen - och skrek rakt ut. Efter det har det gått över förväntan, han mjukas med lillebror mest hela tiden, ska ge honom tutten (napp för er som inte är uppifrån) och klappar gärna på honom. Underbart att se, mammahjärtat blir så varmt! 

De flesta bilderna av Clint just nu, är från fönstret. Det absolut bästa (förutom att äta) är att klättra upp i fönstret från soffan. Pratade med mamma/momme i mobilen för kanske två veckor sedan, och hon frågade om han kunde klättra upp i soffan ännu. Nej svarar jag, vilket jag får ångra ett par minuter senare när han sprattlar sig upp i soffan själv för första gången. Sedan gick det fort upp i fönstret. Där står han gärna och vinkar åt människor som passerar utanför. Gullrumpan! 

Han vill ännu inte gå. Han har tagit ett par steg, men inget han gärna upprepar. Han går hur stadigt som helst när han håller i ett av våra fingrar eller har ena handen någonstans - men så snart han släpper taget sätter han sig fortsiktigt ner på rumpan. Kunskapen finns, men inte modet. Det kommer när det kommer! 

Annars är det en hel del frustration i den lille herrn. Han är väldigt tydligt beroende av att få den sömn han behöver på dagen. Sover han för lite så blir han gnällig och då är det enklaste att hitta på något utanför hemmet - allt som inte är hemma är roligt. 

Finaste lilla Clint är, trots frustration och många tårar, i en otroligt mysig ålder. Det ska mjukas (dvs kramas/stångas/ge en dansk skalle) mest hela tiden och när han äter ger han ifrån sig ett njutningsfullt "mmmmmmm" efter varje tugga. Han säger mammammamamamamamama, och jag försöker få honom att även säga pappa, men det vill han inte riktigt ännu. 

__________________________________________ Viktoria

Inga kommentarer: