Jag hade ingen aning om hur varmt och svettigt det kan bli mellan en jättekula och ett par jättetuttar. Det är verkligen jättevarmt. Och jättesvettigt! Eller hur mycket jag skulle uppskatta att ha ett par lastpallar som sänggavel, den är otroligt tacksam att greppa tag i när man vill vända på sig i sängen. Och bara hur jäkla jobbigt det är att vända sig i sängen när man är höggravid! Jag längtar tills dess att jag kan vända mig utan att vakna igen. Jag hade heller ingen som helst aning om hur många gånger per dag man kan gå på toaletten, utan att det är något fel på en.
Annars är det bra. Funderat endel över dessa veckor jag varit hemma från jobbet: hur jag trodde de skulle vara och hur det faktiskt varit. Jag har saknat jobbet mindre än jag trodde jag skulle göra - det är jag tacksam för! Jag saknar dock att hålla mig sysselsatt, känna mig nödvändig och på kvällen känna att jag verkligen uträttat något. Att vara både fysiskt och mentalt trött. Har haft väldigt svårt att varva ner dessa två månader, har inte kunnat läsa en enda sida i en bok eller virkat mer än ett varv eller två på min filt. Hade hoppats på att jag på den här tiden hade kunnat "lära mig" att göra ingenting, att slappna av och känna lugnet. Släppa kraven. Men har haft ett stort behov av att hela tiden hålla mig sysselsatt och på något sätt prestera även här hemma, trots att Mannen inte ställt några som helst krav på mig.
I vadslagningen har fler namn strukits. Svärmor Mariann, uppfödare Sussie, störstbrors fru Linda och mammas kompis Monkan har fått lämna tävlingen, och om två timmar är även svägerskan ute ur leken. Så jag tänkte passa på att föda barn imorgon, så jag själv får vinna det hela. Fast hade jag fått välja, hade ongen varit ute för länge sedan även om jag då inte fått se röken av alla vinflaskor.
__________________________________________ Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar