när dagen kom. och ongen kände lugnet.

Sedan den 16 juli har vi vetat om min graviditet. Eller, det är en sanning med viss modifikation: jag hade förstått det redan tre dagar innan jag lyckades komma mig till ett apotek på vår semester i obygden. Redan på måndagskväll började jag reflektera över de ömmande brösten och bag-in-boxen ställdes bort. Dagen efter kom molvärken som ett brev på posten och ja, ni förstår. Först på torsdagen lyckades jag ta mig till ett öppet apotek och vi fick det svart (blått) på vitt.

Allt sedan dess har lixom varit en nedräkning till just den här dagen. Varje lördag har jag väckt Mannen och haft högläsning om all information jag lyckats hitta om den nya graviditetsvecka vi då gått in i. När naglar har bildats. Hår som har växt ut. Hur stor ongen beräknats vara och vi har måttat det med händerna. Vi passerade 50%, och när vi lämnade tresiffrigt - helt plötsligt hade vi "bara" hade 99 dagar kvar. 75% avklarat. Milstolparna har varit många. Inte alltid roligt. Inte alltid lätt. Men vi har gjort det tillsammans, Mannen och jag. 

Men då kom dagen. Den här dagen. Dagen för beräknad födsel och Wargungen verkar hur lugn som helst där inne. Ingen brådska ut här inte! Lite av ett antiklimax, såklart. Men samtidigt hade jag inga förhoppningar om att ongen skulle dyka upp i tid, jag känner dennes far rätt väl nämligen. Och hälften av generna kommer uppenbarligen från den familjen. 

Firade den beräknade födseln med att plattånga håret och ta på mig mammajeansen för troligtvis sista gången. Klämde med våld ner mina vätskefyllda fötter i ett par boots och trotsade den norrländska våren och tog fram en trenchcoat ur klädkammaren. Sedan fick min kära far valla mig runt på olika affärer, så jag inte skulle dö av tristess här hemma. Dessutom fick jag lunchsällskap, vilket alltid - alltid - är uppskattat. Någon kommenterade att det såg ut som om jag skulle föda typ idag - han hade hyfsat rätt ändå. Men samtidigt så fel. Men snart, minsann! 

Angående vadslagingen så är både Eva-Marie och "farbror" Simon ute ur leken. Om ongen har bråttom ut ikväll står svärmor/farmor Mariann som vin(n)are, men jag har svårt att tro det. Imorgon är det uppfödare Sussies dag - det vore väl en himla fin krya-på-dig-present om det blev imorgon, eller hur Sussie? Hoppas du snart blir frisk och får komma hem igen!

__________________________________________ Viktoria