Det här inlägget har jag gruvat mig för. Vad kärlek är för mig. Jag är inte kär i någon idag. Men jag har mycket kärlek i mitt liv. Den villkorslösa kärleken från det håriga charmtrollet som ligger och snarkar bredvid mig i soffan. Kärleken från min familj - och till min familj. Kärleken till de underbara vänner som finns i mitt liv. Kärleken till livet, norrland, Västerås och det hockeylag jag hejar på. Kärlek till underbara kvällar i sällskap med de människor som står mig närmast. Det är kärlek för mig.
Men hur mycket kärlek det än finns så saknar jag den där vara-kär-kärleken. Den där känslan av att ett litet sms som gör hela ens dag. Att veta att det finns någon där ute som tänker på mig som den bästa personen i dennes liv. Någon som är kär i mig för den jag är. Någon som håller om mig när jag är ledsen, någon som låter mig vara den omogna, barnsliga tjej jag ibland är. Någon som älskar när jag skrattar till tårarna sprutar, någon som stolt över att vara med mig. Jag saknar någon i mitt liv som verkligen är kär i mig och som bryr sig om mig, någon som minns vilken min favoritblomma är och som köper det smågodiset jag älskar.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar