Tiden som småbarnsförälder går så fort, plötsligt har han passerat 11 månader. Tråkigt nog går inte tiden som gravid fullt lika fort, ha! Snart fyller han 1 år och vi får fira hans första födelsedag. Men det blir som planerat någon vecka innan han fyller år, så risken att det krockar med barnafödande minskar.
Han är både fantastiskt roligt att vara med på dagarna, och enormt tung. Rolig för att det händer så mycket, han utvecklas dag för dag och det är full fart hela tiden. Och det är rätt tungt, för den här gravida sjökon. Men oj så jag älskar denna underbara stora lilla onge!
Mat
Ja, han äter enligt ungefär samma schema som han gjort senaste månaderna. Men han har äntligen börjat uppskatta både smörgås att äta själv, samt att äta vår mat. Tidigare har han smakat på vår mat, men inte intresserat sig för att äta några större mängder. Senaste veckan har han glatt delat middag med sin pappa, ätit allt från fläskkorv och rotmos till skink- och broccolipaj samt pasta med sås. Jag längtar efter dagen då jag slipper släpa hem vad som känns som hundratals barnmatsburkar från Ica varje vecka! Sen blir väl nästa steg att äta själv, men det har han inte visat allt för mycket intresse av ännu, förutom små smörgåsar och gurkstavar.
Sömn
Nu får jag sona för alla mina synder. Han som sovit i alla fall till sju på morgonen, ibland längre, har börjat vakna före skam på morgonen. Nu när jag är tröttare än någonsin. Damn you Murphy! I morse försökte han redan 0450, men med en liten flaskas hjälp sov han vidare till 06 i alla fall. Men han är då allt annat än utsövd! Så hela dagen blir tokig med sömnen: han förmiddagssover för tidigt, eftermiddagssover för tidigt och blir dödstrött redan till middagen. Och därimellan är kanske inte humöret det bästa. Men, jag håller tummarna att dessa tidiga mornar är övergående. Hoppet är det sista som överger en!
Annars har i alla fall läggningarna gått tillbaka till att vara supersmidiga igen, han somnar oftast på 10-15 minuter och utan gnäll eller tårar. Ligger och pillar på någon av sina snuttar och suger frenetiskt på sin tutte. På tal om tutten (napp för er ickenorrlänningar) så har han just nu en period då den inte är så spännande på natten längre. Han vill absolut ha den när han somnar, men när han väl sover spottar han ofta ut den och vill inte alls ha tillbaka den om man erbjuder honom den. Det är hemskt skönt, ger ett par uppvak mindre för mamman!
Utveckling
Han vågar ännu inte gå - mer än i spjälsängen, längs med tv-bänken eller soffbordet, typ. Så fort det blir minsta lilla läskigt sätter han sig försiktigt ner på rumpan. Men han ställer sig upp mot exakt allt nu! Hela tiden! Men när vi försöker gå med honom så vägrar han, o sätter sig genast ner. Han är inte redo ännu, och det är helt okej! Han kommer gå när han känner sig trygg med det.
Annars pekar han hemskt mycket och ljuden har gått från att bara vara hänänänänä till att prova andra ljud också: väsanden, gälla skrik och försök till olika ord. Inbillar mig ibland att det är "mam" han säger, men förstår att det lika gärna kan vara ett sammanträffande. Men allt han pekar på säger vi namnet på, självklart är lampan favoriten - som för så många barn.
Han har sex fina tänder numera, två nere och fyra uppe. Det har kliat hemskt mycket i munnen, något som syns allt för väl på kanten till spjälsängen. Den behöver verkligen slipas till och målas innan Miniwargen kommer, den ser hemsk ut! Men ska vänta ett tag till, då han fortfarande gnager på den ibland.
Stilstudie i hur man bäst chillar medan mamma storhandlar på Ica Maxi.
Mamman
Vecka 36 och nedräkningen har börjat på allvar. Knappt fem veckor kvar tills mini är beräknad och jag blandar en hysterisk längtan att slippa vara gravid med en panik över hur jag ska klara av att ta hand om två barn, när ett ibland känns som en handfull?! Samtidigt längtar jag såklart, se vad det är för liten Karate Kid vi skapar egentligen. Men kombinationen av extrem foglossning och en väldigt aktiv elva månaders kille tar ut sin rätt! Men har träffat en läkare och fått citodon utskrivet, så jag ska ha mindre ont - främst när jag ska sova. Och de hjälper väldigt bra!
Sen har Mannens hockeysäsong tagit slut. Ska inte förneka att jag har längtat! Jag behöver den avlastning hemma jag kan få, nu när kroppen gärna strejkar. Han är extremt närvarande och hjälpsam när han är hemma, men tiden hemma har varit något begränsad senaste månaderna. Men nu blir det genast bättre, vilket är skönt såhär i slutet av graviditeten.
Världens finaste lilla pojke. Kan inte förstå att du ska bli storebror snart. Världens minsta storebror. Vi var på ett väldigt intressant möte på Barnhälsovården idag, något de kallade för "syskonträff" med en av deras psykologer. Vi var ett gäng blivande andragångsföräldrar som bollade ideer, fick tips och pratade om hur vi trodde det skulle bli med ännu en till liten i familjen. De andra hade större barn (2-6 år) och kanske andra funderingar än vi - men det var ett väldigt intressant möte som jag absolut inte ångrar att vi vaggade iväg på. Eller, jag vaggade. Jakob gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar