Clintan, nio månader

Det där med datortid - den är som bekant lågprioriterad. Började skriva på det här inlägget i mobilen på hans niomånadersdag, men inte hunnit/orkat/prioriterat att färdigställa det. Jag ogillar nyårslöften - men ska verkligen försöka bli bättre på det här i år, jag gillar att kunna titta tillbaka och läsa - minnas - vad jag gjort och tänkt om dagarna. 

Hur som helst, grabben har blivit nio månader. Lika länge utanför magen som innanför. Vi har haft vår andra sjukdomsperiod där både Clint och jag har varit däckade strax innan jul. Han hade feber, hosta och allt detta snor. Mycket tårar och tråkiga nätter, helt enkelt. Som tur var klarade sig Mannen bättre och fick ta hand om oss båda på kvällarna. Fick höra att det i alla fall var tur att jag fick vara hemma när jag var sjuk. Och det är det såklart, men mitt lilla heltidsjobb var även han hemma. Inte direkt så att jag kunde spendera dagarna med te, glass och Netflix i soffan - Clint behövde allt sitt oavsett hur dåligt jag mådde. Är glad att det gick över innan jul i alla fall!

Mat

Han är som en klocka. Även om jag hade hoppats på att kunna få in ett till mål på kvällen, men det verkar svårt just nu. Men annars lever vi lixom på tidsschemat 0800, frukost. 1100, lunch. 1400, mellis. 1700, middag. Sen hinner han somna innan det är dags för kvällis, så det får han i flytande form där vid 21-22 när vi går till sängs. Fortfarande vill han ha en flaska om natten, vilket brukar bli kring 03-04. Flaskorna är på ca 220ml och typ 70/30 välling/ersättning och äts mer eller mindre i sömnen. 

Han älskar mat. Gapar som en liten fågelunge och tycker att couscous är det bästa som finns i hela världen. Och pastagratäng! Han är dock sämst på att äta mat med lite större bitar i, som 8-månaders burkarna. Han.. åh.. hittar bara det norrländska uttrycket "tjöjes", men vad heter det på svenska? Kväljningar! Han får kväljningar! Åh herregud, snacka om att tappa bort ord. Men vi har en mixerstav som får åka fram när det vankas 8-månaders mat, så det är inga större problem.

I övrigt får han smaka lite allt möjligt som jag äter. Det mesta uppskattas, även om tex fil var lite väl surt för hans smaklökar. Hallon är en höjdare, däremot.

Utveckling

Alltså, jag blev en sådan där mamma jag inte riktigt trodde jag skulle bli. En sådan där mamma som blir barnsligt stolt över allt mitt barn gör. Eller får - vilket är helt ologiskt! Jag höll nämligen på att spricka av stolthet när jag kände första tanden titta upp! Och direkt efter den kom tand nummer två, så nu har han två små sylvassa valptänder i nederkäken. Sötaste lilla barn! 

Han kryp-ålar fram över golvet i typ 170km/h, och då ska vi inte ens prata om hur fort det går i gåstolen! Nya favoritleken: jaga storebror Gandhi! Dessutom är hunden alldeles för nyfiken och vill helst vara där vi är, vilket resulterar i att han hela tiden blir påkörd av gåstolen och lillebror. Han ställde sig upp i soffan häromveckan, något som vi verkligen inte var beredd på. Annars visar han inget intresse av att stå och gå. 

Vi diskuterar vad som är "nej" här hemma varje dag. Vi föräldrar påstår att ugnen alltid är ajaj, gossen håller inte med. Likaså hundens matskålar, och även här är vi oense. Clint är en liten herre som börjar få hemskt mycket egen vilja! Han pratar på för fullt, men inga försök att säga annat än hänänänänänä och liknande. Ser såklart fram emot hans första mamma, men inser samtidigt att jag kommer få höra det tiosutentals gånger mer än jag vill närmaste åren - med två småbarn hemma. 

Sömn

Vi fortsätter på inslagen linje. Han somnar oftast kring 1900 och vaknar igen mellan 0700 och 0800. Får som sagt en flaska när vi lägger oss och ber om en till mitt i natten någongång. På morgonsidan vaknar han ofta ett par gånger och vill ha tutten, men somnar om när han väl får den. Sover två gånger om dagen, ungefär 45 minuter före lunch och 1-1,5 h på eftermiddagen. Under eftermiddagsluren brukar även mamman passa på att sova lite. 

Mamman

Ja, mamman ja. Hon är nu i vecka 28 med Miniwargen. Kroppen värker, men sinnet känns okej. Går visserligen väldigt mycket upp och ner på den fronten, men har ni fått utskrivet något som hjälper mig med sömnen - vilka jag tar när Jakob har möjlighet att ta natten. Och inser då ännu en gång hur otroligt viktigt sömn är! Jag har mått så mycket bättre mentalt när jag fått känna mig utvilad. Så tänker fortsätta ta dessa piller när tillfällen ges! 

Annars saknar jag att jobba. Kanske inte just saknar jobbet, men saknar att tillhöra och tillföra. Saknar att vara jag och inte bara Clints mamma, även om det är en väldigt ärofull och viktig uppgift även det. Hur fina våra rutiner än är, så saknar jag omväxlingen i vardagen! Men, tidigast till hösten kan jag börja jobba igen, tills dess ska jag försöka göra det bästa av situationen och njuta av (den något tråkiga) ledigheten! 

Ska lägga upp bilderna från jul och nyår också. Men de (i alla fall julens) är så fantastiska att de förtjänar ett alldeles eget inlägg.  

Tidigare inlägg: Clint åtta månader, sju månader, sex månader, fem månader, fyra månader, tre månader, två månader och Clint en månad.