clintan, 10 månader

Tio månader, shit pommes frites! I fredags blev pojken 10 månader, men då vi varit bortresta i helgen har jag inte hunnit sammanställa bilderna till inlägget. Texten skriver jag ofta i telefonen när tiden finns, bilderna tar lite mer tid.

Men tiden går fort när man har roligt. Och när man är småbarnsförälder. 10 månader lixom. Dock sjukt sakta som gravid, ska detta aldrig ta slut?

Vi hälsade förra måndagen på tant Monica på BVC, hon tyckte han gått från att se ut som en bäbis till att bli en liten pojke. Och det håller jag med om! Han planar ut på vikten, men har ändå spräckt 10 kg-gränsen. 10150 gram tror jag det var, men skjuter iväg på höjden en del och mäter nu hela 76,5cm. Stora killen! 

Mat

Här är det samma som sist, inte mycket som ändras. Frukost, lunch, mellis, middag, kvällsflaska och oftast en nattflaska. Är fortfarande inte särskilt intresserad av vår mat, men får smaka på det mesta. Har försökt servera honom små bitar smörgås till mellis, men han är inte särskilt intresserad av att stoppa dem i munnen, utan hunden får de flesta bitarna. Pincettgreppet har han koll på, och gapar glatt om jag matar honom - men kombinationen att plocka upp o stoppa i munnen själv är inte riktigt där. 

Utveckling

Förra månaden skrev jag att han inte hade visat intresse av att ställa sig upp mer än den enda gången han hade ställt sig upp i soffan. Det var då det! Den 19 januari ställde han sig plötsligt upp i sängen en dag och sedan den stunden är stå upp det roligaste som finns. Allra helst i sängen, vilket inte gör underverk med läggningar och sömn. Men även mot soffbordet (med hjälp av en rottingkorg som står under), mot tidningsstället inne på toan (mina lugna toastunder med ett barn krälande på badrumsmattan är över) och mot oss. Han tar gärna stapplande steg när han får bra grepp och balans. Jag tror att det är en bra bit bort innan han ska ta några riktiga steg, men vi vet alla att det komma skall. Han visade glatt upp sina nya kunskaper för tant Monica på BVC i måndags, genom att snabbt slita sig upp med hjälp av pappans kläder. Han behöver någonting att dra i när han ställer sig, men oj vad han övar och kämpar!

Annars ser vi hur tänderna i överkäken är på gång, men inte riktigt vill bryta igenom. Alla fyra längst fram dessutom, på en och samma gång. 

Sömn

Ja, som jag skrev: att kunna stå i sängen gör inte underverk för läggningar och sömn. Han vill, så fort vi lägger honom i sängen, snabbt ställa sig upp. Och. Blir. Så. Arg. När vi hindrar honom! Nån kväll här i början av förra veckan tog det 1h 20min att söva honom, trots att han var sinnesjukt trött! Självklart tajmar han helst ihop sina sämsta kvällar med de kvällar pappan tränar ishockey. Mitt tålamod räcker max en timme, så dessa evighets pojke-vill-ställa-sig-upp-och-mamman-hindrar-det-och-då-blir-pojke-arg-läggningar gör mig tokig! Och jag fattar att han känner av mitt humör och såklart inte blir lättare att söva när mamman blir irriterad. En dålig cirkel! 

Annars sover han oftast fortfarande sina två pass på dagen, ett innan lunch och ett innan middag. Några gånger har han istället kört en långsovning efter lunch, men det hör till undantagen. 

Mamman

Jag klev idag in i vecka 32 och är trött. Tvivlar ofta på mig själv och känner mig oftast otillräcklig. Har galet ont i kroppen. När jag väntade Clint blev jag halvtidssjukskriven i vecka 21-22 och hick hem i vecka 33 (förövrigt exakt ett år sedan jag jobbade mitt sista pass förra söndagen). Då kunde jag sova en stund mitt på dagen och låta kroppen vila. Nu är jag heltidsanställd mamma till en 10-månaders underbar liten kille och med en sambo som dessutom spelar hockey, så tiden för vila är ytterst begränsad. Och det känns! Men så snart hockeysäsongen är över (om ganska precis en månad) så ska vi lägga om våra dagar och kvällar lite, så Jakob kan vara hemma mer och jag få möjlighet att vila. Det är en ynnest att kunna bli gravid och få chansen att skapa liv - men det är fan absolut ingen walk in the park, if you pardon my french. 

Någon gång efter 11-månaders dagen tänkte vi kasta in ett 1-årskalas. Vågar inte riktigt vänta till hans födelsedag tror jag, utan tar nog det säkra före det osäkra och firar gossen ett par veckor tidigare. Miniwargen är som bekant beräknad 6 dagar efter Clintans födelsedag, och ett kalas vill vi såklart hinna ha innan mini tittar ut!

Clintan 9 månader, 8 månader, 7 månader, 6 månader, 5 månader, 4 månader, 3 månader, 2 månader och Clintans första månad.