Att vara hemma med Världens Bästa Clint är en sann ynnest. Och samtidigt svintråkigt. Clintan är en fantastisk liten person, som sällan är på dåligt humör och är oftast väldigt snäll med sin mamma. Men dagarna blir väldigt långa och enformiga. Vi kramas. Äter. Byter blöjor. Diskuterar världspolitik. Promenerar mycket. Vi ser på TV, hänger med storebror Gandhi, går på stan och tränar i babygymmet. Sen sover vi. Eller, han sover - ofta i kombination med någon av de andra aktiviteterna. Men mycket mer variation än så erbjuder inte våra dagar. Och det är okej! Men jag som är van att hålla rätt högt tempo i min vardag, tycker allt känns så sävligt och långsamt. Tur att mina ofta enformiga dagar i alla fall innehåller det bästa av möjliga sällskap.
Sova när man äter. Sova i vagnen. Sova i babygymmet. Sova när vi kramas. Sova i storsängen. Sova på skötbordet. Sova i sin egen säng. You get it, han gillar att sova. Jag klagar inte.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar