Vi har världens typ snällaste unge. Oftast i alla fall. Ikväll åkte Mannen iväg och bytte däck, lagade röjsågen och säkert något annat sådär übermanligt han brukar pyssla med (hej könsroller!). Jag stannade hemma och pysslade med hemmet och ongen (som sagt, hej könsroller!). Men ongen blev förbannad - han är visst en pappas pojke. Och han skrek. Och skrek. Och skrek. Och kräktes på den svarta tröja som var ren innan. Men han passade även på att kissa lite på mig också, så det var ändå kört. Det är glamoröst att vara mamma ibland.
Vi var på BVC idag, hos rara Monica på Heimdall. Clint har en egen tillväxtkurva kurva han följer, en kurva som går rakt uppåt. Han äter som sagt som en mindre häst och växer därmed som ogräs. Han föddes på 3708 gram och 52,5 cm, och väger en månad senare 5160 gram och mäter ståtliga 58,5 cm. Vad hände? Vårt lilla barn kommer inte vara liten så länge! Inte konstigt att min vänstra arm värker lite på kvällarna. Han fick en OK-stämpel i rumpan av farbror Doktorn också, så nu ska vi inte dit förrän om en månad igen, då han växer så fint som han gör.
Skönt att han växer åt alla håll och utvecklas som han ska. Mammahjärtat är lugnare så. Det gör det hela värt, att sitta här i soffan och känna lukten av sur barnkräka på tröjan.
__________________________________________
Viktoria
1 kommentar:
Tack för kommentarerna på bloggen om amningen! Blir så glad och stärkt i att andra mammor bara rycker på axlarna och kör på! Det är klart det blir lika glada bebisar med ersättning, jag själv är ju ett ersättningsbarn. Mammor kan ju verkligen vara den värsta sortens människor då det kommer till att tillrättavisa och lägga sig i andras föräldraskap. Så skönt att det i alla fall finns vissa som är tvärtom! :) Kram! Och fasen vad bra din lilla bebis går upp i vikt! Heja heja!
Skicka en kommentar