Jag fortsätter inse massa saker som jag inte visste innan jag blev gravid - och sedan mamma. Som hur mycket det faktiskt kan komma ut ur en liten babyrumpa. Fast med tanke på att den lille herrn gladeligen smaskar i sig en 150 ml stor flaska sisådär var tredje-fjärde timme, så måste det såklart komma ut någonstans också. Men ändå!?
Och hallå. Landstingets nättrosor? Varför pratar folk så illa om dem? De var ju helt fantastiskt sköna! Absolut det mest osexiga jag någonsin haft på mig, men när man är nyförlöst, ihopsydd och sportar en binda i blöjstorlek - då är landstingets nättrosor helt magiskt sköna. Just då känner man sig ändå inte särskilt sexig, oavsett vilka underkläder man har. Jag lovar.
Sedan inser man hur fort man lär sig att göra allt med en hand. Och i samband med det - hur stark jag kommer bli i vänster arm. Han äter som sagt rätt mycket, vilket gör att han går upp i vikt. Fort. Så när herrn inte är nöjd med att chilla i babynestet eller vaggan, så hänger han på min arm. Resultat: grym på att göra vardagssysslor med en hand och svinstark i den andra. Eller bara mjölksyra och träningsvärk, vi får väl se.
Och tacksamheten. Jag har fördelen att ha haft Mannen hemma ända tills nu, Clint blev tre veckor i söndags. Då vi var inskrivna på barnavdelningen så fick vi båda VAB de dagarna, så hans tio första dagar räckte längre än väntat, samt att vi valde att ta ett par dubbeldagar då han ändå inte har särskilt mycket jobb just nu. Men imorgon är jag ensam. Första dagen. Jag har varit så otroligt tacksam kunna dela på nätter, ansvar, gråtstunder och matningar. Imorgon börjar allvaret!
Sedan fascineras jag över kvinnokroppen. Hur den först anpassar sig att skapa, bära och till sist föda ett barn. Och ändå fungera efteråt! Jag ska inte ge några läskiga detaljer, men det är ändå galet häftigt hur fiffin klarar av det! Fascinerades dessutom härom veckan över att kunna se den igen, efter många månader dold under en enorm mage.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar