lättare tvångstankar inför förlossning.

Saker man tydligen verkligen bara måste göra innan stundande förlossning, enligt en hormonstinn blivande mamma med lättare tvångstankar.

Raka benen. Otroligt viktigt. Utförde akrobatiska övningar senast igår i duschen för "stackars barnmorska om jag kommer till förlossningen med håriga ben". Jajustdet, de bryr sig säkert. Fiffin har jag däremot gett upp hoppet om, att den är övervuxen får de helt enkelt överleva. Jag har inte en chans i världen att se vad som försiggår där ändå. 

Vaxa bort generande hårväxt i ansikte, samt plocka ögonbrynen. Jag vill tydligen inte se hur hemsk ut som helst på de första bilderna på lilla familjen. Så pincetten är alltid redo och vaxremsorna har gått varma sista veckorna. Som fulgråten jag brukar ägna mig åt kommer göra mig vacker, oavsett om det finns där en mustasch eller ett par oplockade ögonbryn? Dessutom strax efter att ha klämt ut en jätteklump genom en liten passage lixom.

Städa hemmet. Det är visserligen inget nytt - men jag hatar alltid att komma hem till ett stökigt hem. Så nu städas det väldigt frekvent, för vem vet när vi måste åka bort ett par dagar?

Byta underkläder och strumpor i tid och otid. Jag är som min farmor var! Hon ville inte lämna hemmet sista åren utan att ha bytt underkläder, ifall att hon skulle tex ramla och hamna på akuten med bruten lårbenshals. Skräck och fasa att göra det med smutsiga underkläder?! News flash Cederberg, du är likadan! Jag tvivlar visserligen på att jag får ha på mig trosorna under förlossningen, och om mina strumpor råkar vara smutsiga så är nog det inget som personalen på sjukhuset bryr sig om. Men jag gör, tydligen.

Tvättat hår. Samma anledning som både hårväxten och underkläderna. Och vad ska folk tro egentligen, hur ska jag kunna bli godkänd som förälder om jag inte ens kan sköta om mig själv? 

Hålla stenkoll på Mannen. "Vad gör du?" "Var är du?" "När kommer du hem?" "Hur länge är blir du borta?" "Visst ringer du innan du åker?" "Vaffödårå, vaffö göru på dette viset?" osv osv osv. Jag vet att han är på jobbet. Och ungefär när han kommer hem. Men ändå måste jag veta exakt. För tänk om det skulle sätta igång..  

Jag tror det är sunt att du tittar ut snart, lilla Wargunge. Din mamma börjar vara lite lätt hispig nu och vem vet när hon inte längre kan hantera det utan börjar skrubba undersidan av köksbordet, som din mormor gjorde? 

__________________________________________ Viktoria