Jag är inte riktigt redo att för typ resten av mitt liv ha en kiddo vid min höft (oh well, jag förstår att den inte alltid kommer hänga på min höft, men ändå) så jag har lite lätt panik över att jag inte kommer kunna träffa mina vänner igen. Vilket heller inte är sant, men ja. Det är helt enkelt lite stora omställningar på gång, och jag är inte riktigt redo.
Så jag styrde upp en knytkalasbrunch här hemma! Herregud så trevligt - och så galet gott! Jag bakade bagels igår och stekte amerikanska blåbärspannkakor, serverade med maple syrup. Susanne hade med sig överfyllda frukt- och gröntfat och juice. Camilla kom med yoghurt, lax och pålägg. Charkens delikatesser hade Signe med sig.
Vilken otroligt trevlig förmiddag, TACK mina fina vänner! Så otroligt mycket gott och hur mätt kan man bli? Det var det där med att aldrig sluta äta. Wargungen fick helt enkelt maka på sig och göra lite plats för mat istället. Är tacksam att magen sjunkit lite senaste tiden och det inte längre känns lika trångt.
Mannen är dessutom på väg hem nu. Hur mycket kan man sakna någon på två nätter? Skickade nämligen iväg honom upp till Arjeplog för en fiskehelg redan i fredags. Kändes lite som om det var enda chansen han har att åka upp och fiska. Hockeysäsongen har hållit på hela våren och slutar till nästa helg, men de var spellediga i helgen. Men senare än så här vill jag inte att han ska åka bort, vi är ändå inne i vecka 38 och har typ 2,5 vecka till beräknat födelsedatum.
Och med en nykläckt unge tror jag heller inte jag kommer vilja släppa iväg honom. Inte hela vägen upp till Arjeplog och inte en hel helg. Jag vill nog med säkerhet ha honom nära!
Men nu längtar jag efter honom. Alldeles fasligt mycket. Det är så tråkigt här hemma utan honom, även om hunden i alla fall har hållit mig varm under nätterna.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar