Jag hatar att ha två hem. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Efter tio veckor i Skellefteå har jag längtat, längtat, längtat ner till Västerås. Längtat så det nästan gjort ont. Men när bilen närmar sig, och jag vid Gävle börjar se skyltar mot Västerås vill jag bara vända om, köra upp till Norrland igen. Skita i allt som inte är Skellefteå. Åka hem till familjen igen. Hem till allt som är kärt.
Jag vet att det blir bättre. En vecka eller två i mellansverige och jag mår bra igen. Längtan till norr kommer alltid finnas - men det blir hanterbart efter en tid. Fick dessutom träffa mina tre bästa västeråshjärtan en stund ikväll. Det gjorde det hela lite bättre. Men ändå. Det gör ont när knopper brister..
__________________________________________
Viktoria
1 kommentar:
Men hjärtat då <3
Skicka en kommentar