Mellan Gävle och Västerås brast det. Massor med jobb senaste tiden, evighetslång tandvärk, för lite somn, mental stress och vid det här laget omkring 65 mil bakom ratten. Lyssnar på matchen och Luleå kvitterar 19.48 i tredje perioden. Då kände jag mig som lilla Ebba.
Hunden tittade snett på mig när jag satt ensam i bilen, med lurarna i öronen och snyftade.
Helt oprovocerat, tyckte han säkert. Men han visste inte bättre.
Det är jobbigt att älska idrott.
Men det gick vägen.
Tillslut.
Tack.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar