Ett år av saknad. I veckan var det ett år sedan min älskade Doris lämnade mig. Det går inte många dagar utan att jag tänker på henne. Darling D, Do-Do, Doddan. Kärt barn har många namn. Jag saknar min ögonsten. Jag saknar verkligen henne. Men jag är säker på att hon har det bra nu. På de snötäckta vidderna.
***
Var i stugan igår, mycket trevligt. God mat och ett grymt gott vin. Trevligt sällskap. Synd bara att sängarna i sovstugan är stenhårda och dessutom; ville jag kramas med min medhavda pojkvän fick jag ta plats mellan de två madrasserna. Gillas inte.
Ikväll blir det några glas rött hos vännen S, då Em är hemma i kalla Sverige från Liverpool. Denna gång dock utan karlaslok i späptåg. Synd, jag hade kul senast, då Neil sjöng "Växeln hallå hallå", och snusade sig illamående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar