Min älskade pojkvän försov sig imorse. När jag försover mig, måste jag kasta mig upp, skynda iväg för att hinna med nästa buss till Umeå. Ringa runt, hoppas att någon kan vänta, eller någon ställer upp och skjutsar ut mig till skolan. Stressa, stressa, stressa.
.
Pojkvännen däremot. Han väckte mig stillsamt. "Älskling, jag har visst försovit mig." Klockan hade slagit 07.30, och arbetsdagen började för en halvimme sen. Hade lovat att köra upp honom till jobbet, och frågade om det var bråttom nu. "Nää, jag är ju redan försenad, varför stressa upp sig?"
.
Han höll om mig några minuter till, kysste mig och kravlade sig sedan upp, utan märkvärd stress. Så vill jag också kunna göra. Det värsta jag vet, är att börja dagen med stress. Hela dagen blir konstig. Bättre att ta smällen att bli ytterligare tio minuter sen, och inte stressa upp sig.
.
Jag har världens underbaraste pojkvän.
.
Pojkvännen däremot. Han väckte mig stillsamt. "Älskling, jag har visst försovit mig." Klockan hade slagit 07.30, och arbetsdagen började för en halvimme sen. Hade lovat att köra upp honom till jobbet, och frågade om det var bråttom nu. "Nää, jag är ju redan försenad, varför stressa upp sig?"
.
Han höll om mig några minuter till, kysste mig och kravlade sig sedan upp, utan märkvärd stress. Så vill jag också kunna göra. Det värsta jag vet, är att börja dagen med stress. Hela dagen blir konstig. Bättre att ta smällen att bli ytterligare tio minuter sen, och inte stressa upp sig.
.
Jag har världens underbaraste pojkvän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar