clintan, två månader.

Clintan firar idag sin tvåmånaders dag, vilket vi firade med ett BVC-besök hos rara tant Monica på Heimdal. Vi kan lugnt säga att han växer. Mycket. Men äter man mycket så växer man mycket också, helt logiskt. Numera väger han in på stadiga 6420 gram och mäter ståtliga 62,5 cm. Han har med det växt en decimeter (!) och gått upp 2,7 kg (!!) på två månader (!!!). Var skall detta sluta..?

Sömn

Vi är otroligt bortskämda med ett barn som sover mycket och gärna. Gör natt när vi varvar ner på kvällen, beror lite på våra aktiviteter men oftast mellan klockan 19 och 20. Han vaknar sedan ganska exakt klockan 04 varje natt. Inte missnöjd eller så, bara vaken och hungrig. Fram till för några dagar sedan har han snällt somnat om efter den flaskan och sovit till 08-09, men sista nätterna har han inte varit riktigt nöjd och varit vaken o semignällig i en timme eller så och sedan sovit någon enstaka timme till - och varit hungrig igen. Ska testa ge honom en större flaska och se om han blir nöjdare då, det är ju ändå kring åtta-nio timmar sedan han åt då. Men nej, jag klagar absolut inte att vi haft ett par morgnar med lite mindre sömn i veckan - jag tror jag sover mer än de flesta småbarnsföräldrar. 

På dagarna sover han nästan alltid när vi är ute med vagnen och ett par timmar på eftermiddagen, lite beroende på vad som står på vår agenda för dagen. Var han sover är tydligen inte så viktigt, senast vi hälsade på hos Mostern spenderade han ett par timmar sovande på en filt på hennes köksbord. 

Mat

Hans flaskor är numera 200 ml stora. Dagtid så äter han fortfarande med 3-4 timmar mellan målen, men skulle han råkat tagit en nap så kan det utan problem gå 6 timmar innan han är hungrig nästa gång. Att välja att flaskmata är ett beslut vi inte ångrar, det passar vår lilla familj perfekt. Han är en mätt och nöjd liten pojke, som ytterst sällan är ledsen. 

Utveckling

Leenden kommer lite titt som tätt, även om han inte är helt lättflirtad. Han pratar gärna på sitt eget lilla sätt med olika meeeuuuuw-ljud och smackanden. Aldrig förr trodde jag att jag skulle kalla sådant för prat! Han tränar nacken mest hela tiden, men är inte helt förtjust i att ligga på mage på skötbordet eller babygymmet. På mamman eller pappans bröst däremot, det är kanoners. Jag upplever att pappan är intressantare för honom, men gissar att det bland annat beror på att han är mer färgstark att se på - med mycket skägg och mörka glasögon. I övrigt har han upptäckt händerna, och stoppar dem mer än gärna in i munnen. 

Mamman

Mamman mår okej. Sviterna av förlossningen down there är som bortblåsta och mensen är tillbaka (jippie). Knipet är kanske inte hundra procentigt, men kan i alla fall både hosta och nysa utan missöden. Man ska vara glad för det lilla! Siffrorna på vågen går sakta men säkert nedåt. Jag har dock en tendens att vara väldigt hård med mig själv: jag måste tänka på att det faktiskt bara är två månader sedan jag födde barn. Det tog nio månader att gå upp i vikt. Nio månader av uttänjande av mage, hud och muskler. Jag kan inte förvänta mig att vara "tillbaka" efter bara två månader. 

Den mentala biten går upp och ner. Oftast funkar det bra, även om jag dippar vissa dagar. Jag älskar verkligen mitt barn, men har inte riktigt kommit överrens med att någon är beroende av mig. Jag är ovan, helt enkelt. Och jag älskar att ta hand om Clintan, men det är en stor omställning!

__________________________________________ Viktoria