Jag lever med en ständig hemlängtan. Trots mellansvensk vår och fotbollsplaner i toppskick är alltid gräset grönare på andra sidan. Men vattnet är inte renare, det är det enda som är säkert.
För tillfället är jag glad att vara i Västerås, här har vi (peppar peppar, ta i trä) inga parasiter i dryckesvattnet. Jag som är en näst intill manisk vattendrickare vet inte hur jag skulle fixa att koka allt vatten man använder.
I Östersund hade de samma problem i vinter. Från 26 november till 18 februari fick de koka sitt vatten. Nästan tre månader. Kokat allt. Tandborstvattnet, vattnet att brygga kaffe på. Bryt ihop.
__________________________________________
Viktoria
1 kommentar:
Uscha. Tur att pappa och Marie vid det laget bor i Broange sa dom har Lovangersvatten (eller ute i Kallviken), och mamma och Hans kanske mycket ute i stugan. Annars far jag slapa dunkar med vatten fran broange for orka koka dricksvatten!
Skicka en kommentar