Jag fyller tjugoåtta år i november. Det är inte ofta numera som jag kan säga att "idag är det första gången.." - men idag kunde jag det. Idag såg jag för första gången mitt älskade Skellefteå AIK spela SM-final. Nej, de vann inte. Nej, jag fick inte jubla hela vägen hem till Västerås igen. Men jag fick så mycket mer.
För mig var det här en otroligt imponerade upplevelse. Jag avundas er alla som har kvar att känna den här känslan och som får göra det på torsdag, hemma i Skellefteå Kraft Arena. Jag är lycklig. Vi kanske inte tar SM-Guld i år heller. Men jag vet inte när kapaciteten att spela om guldet kommer åter till det laget mitt hjärta klappar för. Det känns nästan som en religiös upplevelse - och det för en människa som är allt annat än religös.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar