Jag kallar mig storfiskare. Jag fick överlägset både störst och flest fiskar i helgen. Men jag låter fortfarade som ett barn när jag fiskar. "Pappa, pappa! Kan du borra mitt hål? Och maggot, uuuusch jag måste ha maggot! Hjälp mig!" Sen när jag väl får fisk börjas det om igen. "Pappa, pappa, ta loooooss, fisken är ääääcklig! Pappa, kan du bryta nacken på den, jag viiiiill inte!" Och nej, självklart rensaar jag dem inte heller.
Och jag kallar mig storfiskare. Vilket skämt. När jag stolt visar upp min fångst vägrar jag dessutom göra som alla andra och lyfta den i gälarna. Det är ju äckligt...
En hel dag med skoter och fiske, varm oboy och limpmackor. Helt underbart!
Idag var vi i backen hela dagen. Jag hyrde skidor och tackar barnen för den perfekta ursäkten att få åka i barnbacken tills man känner sig lite säkrare. Åkte några gånger på högstadiet, men det är väl kring tolv-tretton år sedan sista gången. Men vi vågade oss upp till toppen, systern och jag. Även om jag ett par gånger stannade vid branten och undrade hur jag överhuvudtaget skulle ta mig ner för den.
Helgen kunde bara vart bättre om inte det där hockeylaget jag håller så kärt hade varit sämst när det gäller. Men på tisdag börjar slutspelet - och allt är glömt och förlåtet. Nu börjar vi om igen. Nu vinner vi mot Linköping!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar