måndag, februari 07, 2011

jag saknar västerås - som saknar mig?

Bäste Beachen berättade härom dagen att vi* gjort intryck på någon i alla fall. En av skivvändarna på vårt stammisställe hade undrat var vi tagit vägen. Och dessutom undrat vem av oss som var Beachens flickvän. Alla tre, hade han svarat.

Jag gillar att vi gjort intryck. Dessutom var det inte ens i negativa ordalag - utan han hade sagt något om att vi var roliga, eller glada, eller hur det där nu var.

*vi - jag, "Puff" och "Mama".

Bilden är helt ärligt stulen hos Mari, aka Mama.

Jag har förövrigt haft två rökfria veckor nu. Det tycker jag förtjänar en spontan applåd, ljudliga hurra-rop och kanske några fina dyra presenter. Fast ickerökandet går oförskämt bra, saknar det inte särskilt mycket. Värre är det att jag inte äter godis längre, vilken plåga!

Säger visserligen rätt mycket om mitt sockerberoende, och behovet att detoxa. Men nästan varje kväll kan jag känna mig gråtfärdig, tycka otroligt synd om mig själv, känna att livet är värdelöst. Bara för att jag inte "får" äta godis. Visserligen ett eget val från min sida, men ska jag någon gång få ordning på mig själv så måste jag vara hård.

Nåja. Har jag klarat tre veckor utan snask så kan jag klara några till. Är man tjurskallig så är man.

__________________________________________

Viktoria