Väckarklockan ringer 05.40 imorgon och jag vet att inom närmaste halvtimmen kommer jag att behöva lämna den varma sängen för att hinna med allt som ska göras på morgonen om man är hundägare. Och som mån om sitt yttre, vilket tar sin beskärda del av morgonen även det.
Just precis som väckaren ringer kanske jag muttrar lite, och när han på promenaden ser en hund och drar så jag nästan trillar kanske jag svär. När jag ska klippa klorna hotar jag med att bryta nacken på honom.
Men allt det det här vägs upp varje kväll, när han kryper upp i soffan bredvid mig, tittar på mig med sina bruna stora ögon, suckar tungt och somnar tätt ihopkrupen intill mig. Då vet jag att han är den allra finaste killen i världen..
__________________________________________
Viktoria
2 kommentarer:
Jara, det gar fint - tar du vagen forbi Uppsala? Nej, karln far ju inte betalt nar han inte jobbar numera liksom, sa han far vackert vanta tills vi lagt undan lite pengar sa han kan vara ledig... Tyvarr - hade garna haft honom med!
Åhhh....myspropp!!!
Momme
Skicka en kommentar