taxiåkande

Jag har ganska ofta fått frågan om varför jag alltid åker taxi hem från krogen, trots att det här i Västerås tar mig tio dryga minuter att gå från BMB och hem. Det är inte av lathet. Eller för att jag har obegränsat med pengar. 

Jag är varken lat eller rik. Men jag bodde i Umeå när Hagamannen var som värst. Jag bodde i en stad där kvinnorna levde i städig skräck. Safety comes first, lärde jag mig - och blev en taxiåkare. Och varje stad har en Hagaman. Inte säkert att han har börjat ännu, bägaren kanske inte ännu runnit över. Men en dag gör den det, och då tänker inte jag vara den som är på väg hem från krogen i höga klackar och vara oförmögen att försvara mig. När den bägaren rinner över kommer jag att sitta lugnt och stilla i en taxi. Kosta vad det kosta vill.

__________________________________________

Viktoria