Jag vaknade i morse av att hunden kräktes. Ni vet, det där äckliga hulkande ljudet. Jag svor högt och kände paniken. Jag visste nämligen i samma ögonblick som jag vaknade att jag även hade försovit mig. Mycket riktigt. Klockan var åtta och Emelie skulle hämta upp mig tio minuter senare.
Goddag stress! Kasta ut hunden, slita på sig närmaste kläderna i paniken och torka upp spyorna som var trategiskt utspridda över lägenheten. Suck och stön. Det tar mig seriöst en halv dag att komma ikapp i huvuet efter en sådan start - jag som alltid har minst två timmar på mig på morgonen.
Men det är ändå världens bästa måndag. Typ.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar