Jag har så mycket att berätta, men så lite tid att berätta det på. Jag blev uppraggad idag. Satt vid bilen och hade eftermiddagsrast, drack cola light och åt en banan. Han kommer fram med ett glas dricka i handen.
.Mannen: Här, varsågod, du jobbar så hårt.
Jag: Tack, men jag har egen (visar min cola och ler lite besvärat)
M: Du jobbar hela dagen, här, ta lite dricka.
J: Tack tack, men det behövs inte.
M: Var bor du?
J: I stan.
M: Ahh, i stan. Du, du, du vara perfekt!
J: (generat) Ehh, tack så mycket..
M: Du vara gift?
J: (ljuger helvilt) Näe, men sambo. (ler lite urskuldande)
M: Du komma på mat? Jag laga mat, du komma?
J: Nej nej nej, jag ska hem och äta snart, men tack ändå. (börjar vara riktigt besvärad)
M: Men du så perfekt, så vacker och så fin!
J: Ehh, tack så mycket. (helt sjuuukt besvärad)
M: Vad du heter?
J: Viktoria (försöker avsluta samtalet)
M: Jag heter -piiiiip-. (uppfattade aldrig namnet)
J: Trevligt att träffas (hjälp mig, någon??)
M: Om det är något, vad som helst, du komma hos mig, nummer 80!
J: Eh, tack så mycket, det var snällt.
.
Till slut gick han. Oj hjälp. Jag tror det var samma man som förra veckan ville ha hjälp att förstå hans domstolsbeslut som han glatt visade upp. Har uppskattningsvis två veckors jobb kvar där, hur skall detta sluta?
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar