monkimadness

Jag har länge nu längtat efter ett besök i en Monkibutik. Längtat, trånat och suktat. Lite av känslan av att gå förbi en gammeldags godisbutik, och känna lukten av nyspunnen sockervadd och inte få smaka, eller ens titta på den. Den känslan har funnits mellan mig och Monki.

.

Strosade sunt, gata upp och gata ner och ser plötsligt uppenbarelsen - en Monkiaffär! Lycklig som ett barn på julafton skuttar jag in. Fötterna gör plötsligt inte längre ont, spänningen i axlarna släppte.

Tills jag klev in i butiken. Det var den minsta, löjligaste affär jag varit in i. Helt galet besviken, och allt kändes helt värdelös. Fötterna började värka igen med dubbel styrka, och smärtan i axlarna spreds till ryggen. Jag gick fyra, fem varv, men hittade inte en enda pryl jag ville ha.

.

Det går verkligen inte beskriva min besvikelse som annat än total. När jag däremot någon timme senare ser samma uppenbarelse till skyltning slog min lycka in. En stor, fin butik, fylld till max med underbara kläder. Jag gick totally banans! Jag provade allt. Samtidigt!

.

En 80-talsinspirerad kort bomullskavaj utanpå en tunnstickad, klockad lite längre randig tröja. Ett par puffiga shorts som påminde lite om mamma-jag-har-bajsat-i-min-blöja, med ett par galna klackar på fötterna. Hello clown! Jag kunde inte annat än skratta. Dock följde inget av de plaggen med hem, men en längre tunn svart kofta, en galen gul liten väska, ett diadem och ett armband fick bli mina första Monki-inköp. Men absolut inte mitt sista!

__________________________________________

Viktoria