Min kära vän Sophie har skrivit ett inlägg om hennes dag i Italien. Hur en vanlig fredag kan se ut, helt enkelt. Jag tänkte ge min egen motsvarighet - en fredag i mitt liv.
.
Jag vaknar av en kissnödig och sällskapssjuk hund. Om jag är någorlunda pigg tar vi en timmes promenad efter han fått mat. Det är snö, kallt och blåsigt ute. Ser min granne som, iklädd reflexväst och hörselkåpor är ute och rastar katten (!). Väl hemma väntar en snabb frukost, oftast en banan på stående fot. Tar tiden framför spegeln och skyndar mig iväg till jobbet.
.
Jag svär bittert över valet av färdväg men kommer mig snart fram till arenan. Parkerar bilen och hoppas på att motorvärmarstolpen ska fungera och att timern ska starta i tid. Lunch i lugn och ro på något mysigt café är bara att glömma - snarare femton minuter på jobbet med en ringande telefon och gäster som vill betala.
.
Strax efter tre hastar jag ut till bilen igen. Fredagstrafik och några svordomar innan man är hemma. Somnar på soffan såfort jag kommer hem. Vaknar senare än planerat och är för slö för att laga mat. Hämtar upp lite kinamat och en stor colalight, som vi äter lagom till Let's Dance. Innan sjätte paret kommit sig ut på dansgolvet har jag somnat på soffan igen.
.
Mitt liv i Skellefteå och Sophies i Italien är inte särskilt lika varandras. Tiden till eftertanke och lugnet att stanna upp och andas finns inte för mig. Jag stressar fram och tillbaka mellan hund, jobb och hemmet.
.
Jag avundas min vän. Men samtidigt, svenskar och italienare är inte riktigt likadana. Framför allt inte norrlänningar och italienare. Att beställa vin till lunchen är ytterst onormalt, ger nästan lite alkoholiststämpel. Jag önskar ibland att det vore annorlunda, samtidigt som jag älskar att leva i Norrland.
__________________________________________
Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar