Pratade med min syster i mobilen när jag rastade hunden. Fick lov att avsluta när han la en kabel på någons gräsmatta och den duktiga hundägaren i mig kände tvånget att plocka upp den.
.
Märkte några minuter senare att hon ringt igen. Ringde genast upp. Svarade gjorde hennes snart femårige son Ville.
.- Hej det är Ville.
- Hej Ville, det är moster Viktoria.
- Hej.
- Har du mamma där?
- Mmm..
(här tror jag att han ska hämta Vera, men icket, istället fortsätter han)
- Var bajsade han?
- Va?
- Var bajsade din hund?
- Han bajsade på gräsmattan, det är ju där hundar brukar bajsa.
- Jaha. Okej. Hejdå.
(klick!)
.
Jag blev här stämplad som konstig-hund-tant av någon okänd kille som gick i närheten. Jag började nämligen asgarva. Högt, länge och nästan lite hysteriskt. Varför min syster hade ringt upp vet jag ännu inte, fick aldrig prata med henne.
__________________________________________
Viktoria
1 kommentar:
Haha, barn är ju underbara =)
Skicka en kommentar