Jag har aldrig, och jag menar aldrig, varit så lycklig att komma hem. När jag klev av planet i Umeå och såg pojkvännen stå och vänta på mig rann tårarna ner för mina kinder. Snacka om att ha längtat hem. Lycka att vara hemma. Att träffa Danne igen.
Räddningen: Glassmaskinen, popcornmaskinen och Martin(a).
Stockholm hade sina höjdpunkter. Göteborg var värdelöst. Jag fattar inte hur jag på drygt två dygn hann bli förbannad på en klasskamrat mitt i natten, skälla ut och kalla min lärare massa dumma saker i telefonen och hota med att slå ner den förstnämnda klasskamraten om hon inte höll käften. Allt detta helt nykter på en studieresa i Göteborg. Härlig tider.
.
Vilken lycka att komma hem, nu kändes helt plötsligt tre veckors praktik mycket lockande.
2 kommentarer:
hahaha, så jävla klockren bild! när jag känner mig manad ska jag lägga upp de vackra på oss när vi visar modet i götet ;)
eller så väntar vi med dem till bimboveckan.. fan va jag längtar! :D
Ja all publicitet är ju bra publicitet sägs de ju. Så jag får väl ta omnämnandet här som något gott. Eller nått.
Hoppas allt är bra med dig, ser fram emot broarna-loppet :-)
Skicka en kommentar