tro det eller ej

Jag har, inte helt oförtjänt, blivit kallad för toffel de senaste månaderna. Men jag råkar tycka väldigt bra om att sitta inne även på lördagkvällarna och mysa. Jag råkar vara kär, hallå, då får man göra sånt!? Eller hur?

Men kors i taket, i lördags satt de gamla takterna i. Jag tog på mig jeans och högklackat, partylinnet och hansbanden. Greppade en bag-in-box under armen och följde med min pojkvän på inflyttningsfest. Trevligt! Hamnade i slutändan, inte helt oväntat på Station 8, där vi mötte upp både S. (ni vet väl att det står för slampa?) och hennes Fjant. Även om den sistnämnda såg måttligt road ut, haha.
.
Det var trevligt. Dock var jag långt ifrån nog pigg för en helkväll, och strax efter ett kände jag hur näsan började täppa igen, huvudet dunka och halsen svida. Helvetes jävla förkylning. Så jag och mina ömmande fötter började gå hemåt i snöyran, utan att ens ha druckit någon cosmopolitan.
.
Konstigt det där, att jag var på krogen utan att dricka någon cosmopolitan.
.
(Ok, jag är en riktig tvåjävel. Dessutom är jag stolt över det! Insåg just att jag skrev att jag gick "hem", när det faktikst var till pojkvännen jag gick...)