Jag är inne på slutet på dag tolv av mitt snusfria liv. Pojkvännen har inne sin sista snus. Skulle inte förvåna mig om den snusen ligger kvar under läppen till imorgon eftermiddag. Men det är hans sista, säger han. Jag gillar det. Det värsta jag vet, är när han "glömmer bort" att jag blir snussugen såfort han öppnar dosan. Helt plötsligt sitter han där, med öppen dosa, filosoferar och funderar, plockar sakta upp en snus, puffar till den och såsmåningom lägger in den. Då har jag känt lukten alldeles för länge.
.
Nu hoppas jag på ett snusfritt liv tillsammans. Inte alls dåligt! Jag ska stötta och stå vid hans sida. Inte bli allt för elak när har får cravings o blir sur. In sickness and in health, typ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar